Vilka är vi?

Människans utvecklingsteorier
Savannapa eller vattenapa?


Jägar/savannteorin
Savannteorin förklarar hur människa eller homo sapiens har utvecklats från kortvuxna schimpansliknande förfäder. Den avser biologiska förhållanden och anknyter till den brittiska naturforskarens Charles Darwins (1809-1882) teori om arternas utveckling inom växt- och djurvärlden. Nyckeln i denna utvecklingsprocess var det naturliga urvalet. I kampen för tillvaron överlevde den som var bäst anpassad till en viss miljö. Människans närmaste levande släktingar i familjen hominider är schimpansen den afrikanska människoapan. Eftersom det saknas fossil som kan förklara hur homo sapiens tog ett sådant försprång från schimpanserna, antas att människans upprätta gång skedde för 5-4 miljoner år sedan. Motiveringen är den att männen utvecklade griphanden med den motställda tummen för att kunna hålla i jaktredskapen samtidigt som de sträckte sig uppåt på två ben för att kunna se utöver savannens höga gräs. Enligt denna teori tappar männen pälsen på grund av svett under jakten. Sedan behövde männen organisera sig och utvecklade språket och det ansågs att på det sättet hade dem börjat utveckla större hjärnor.


Vattenteorin
"It seems likely to me that Man first learnt to stand erect in the water …” sa Sir Alister Clavering Hardy brittisk marinbiolog (1896-1985). Han har tagit fram några egenskaper som människa delar med flera andra vattenlevande däggdjur och har kallad det för ”Aquatic ape theory ”. Där våra anfäder inte bara klev ner ur träden utan att de också tog steget ut i vattnet.”
Vattenteorin förutsätter att människan har återvänt och levd en längre tid i vatten där det reste sig up på två ben.
”De som tror på vattenteorin ser vår arts underhudsfettlager‚ vår bradykardi, förmågan att utsöndra salt via tårar, vår nedåtriktade näsa, vår förmåga att simma och dyka och förklarar dessa egenskaper med likheter med vattenlevande djur. För den som inte vet att människor‚ till skillnad från apor‚ har ett lager underhudsfett,[1][43] är det förstås inte naturligt att se likheten i detta avseende mellan oss och de havs- eller vattenlevande däggdjuren, som har sådant underhudsfett. / Man finner likheter där man söker dem och man ser likheter mellan faktorer som man har kunskap om.”
(Berminge, 2002)

Sir Hardy framför en viktig reservation om sin tes, att det är bara spekulationer som förhoppningsvis kommer att stimulera forskningen och leda vetenskapen närmare sanningen.
“My thesis is, of course, only a speculation-an hypothesis to be discussed and tested against further lines of evidence. Such ideas are useful only if they stimulate fresh inquiries which may bring us nearer to the truth." (Morgan, 1982, s 137-153)

Argumentation
Utan vatten inget liv!
Min argumentation börjar med den grundläggande livs faktorn: vattnet.
Dem flesta teorierna förklarar livets uppkomst ur vatten eller en fuktig miljö. Det är ett faktum att alla växter och djur inklusive, reptiler, fåglar och apor har en fornhistorisk utveckling i vatten och det förklarar människans och alla djurs sökande till vatten. Detta utgör än så länge inget belägg för vattenteorin om att aporna har tagit steget vidare till vatten utan tvärtom att vatten - eran är en evolutionär fas i apornas utveckling.
– Jag tror att savannteorin har mer stöd genom dem antropologiska fynden from olika delar av världen.
En bild som visar människans utveckling från kortvuxna, schimpansliknande förfäder till dagens storväxta smäckert byggda art Homo Sapiens.
(J. Reader/Science Photo Library, Nationalmuseum samt Typoform/Gunnel Eriksson och Cecilia H. Björnekull teckningar)
· Det första viktiga steget i människans utveckling var den upprätta gången, som skedde för 5-4 miljoner år sedan. Australopithecus afarensis längst till vänster hade en schimpanslik skalle och bål och även vissa drag som pekar bakåt mot ett liv i träden.
· Det andra stora steget är från släktet Australopithecus till släktet Homo och mänsklig biologi. Homo Erectus liv styrdes i huvudsak av samma biologiska klocka som vårt eget, dvs. livshistorians parametrar som åldern vid första graviditeten och genomsnittliga livslängden liknade våra, medan detta inte gäller för Australopithecus.
1. Australopithecus afarensis levde för ca 4-3 miljoner år sedan och är den äldsta representanten för människans utvecklingslinje som vi har god information om. Denna art var liten till växten, ca 90-130 cm, och hade schimpansliknande bål, men gick upprätt. Hjärnvolymen motsvarar ungefär schimpansens, ca 400 cm3. Fotot ovan visar ett icke fullständigt skelett, "Lucy", från Hadar i Etiopien.
2. Australopithecinerna, de robusta , levde för ca 2,5-1,2 miljoner år sedan Detta tillsammans med deras stora tänder visar att de främst levde av vegetabilisk föda. Hjärnvolymen var ca 500 cm3.
3. Homo erectus levde för ca 1,7-0,3 miljoner år sedan och var den första art i människans utvecklingslinje som vandrade ut ur Afrika och bosatte sig på andra kontinenter. Man trodde tidigare att arten var kortväxt och kraftig, men fyndet av ett fullständigt skelett från Kenya visar att H. erectus var lång, ca 180 cm, och ganska smäcker i kroppsbyggnaden. Hjärnans volym var ca 900- 1 200 cm3, och typiskt för arten är de kraftiga ögonbrynsbågar som syns på skallen.
4. Homo neanderthalensis Neandertalmänniskan, var en europeisk och västasiatisk människotyp med kort och mycket kraftig kropp, kanske 160 cm lång. Vissa drag tyder på en anpassning till ett kyligt klimat, t.ex. det kraftigt utskjutande ansiktet. Typiskt för arten är också den långsträckta skallen, med en större hjärnvolym än hos den moderna människan, och de något krumma extremitetsbenen. Neandertalarna dog ut för något mindre än 40 000 år sedan, mitt under den senaste istiden.
5. Homo sapiens, Den moderna människan, utvecklades troligen i Afrika för ca 200 000 år sedan. Hon nådde Europa för ca 40 000 år sedan, och efter några tusen år ersatte hon neandertalmänniskan på denna kontinent. Typiskt för den moderna människan är den välvda pannan och den framträdande hakan. Hon är den första i människans utvecklingslinje som man med säkerhet har kunnat konstatera begravde sina döda. Kvinnan på fotot ovan är funnen i ett gravfält från ca 5 000 f.Kr. på Bøgebakken vid Vedbæk n. om Köpenhamn, Danmark. Kvinnan är ca 156 cm lång och är begraven med ett nyfött barn, som vilar på en svanvinge. Vid kvinnans huvud hittades snäckor och tandpärlor från kronhjort och vildsvin som troligen suttit på en dräkt. Barnet har fått med sig flintspån.
Homo floresiensis, det vetenskapliga namnet på en småväxt, utdöd människoart, namngiven efter upptäcktsplatsen, den indonesiska ön Flores, nordväst om Timor. Upptäckten gjordes av indonesiska och australiska forskare 2003 men offentliggjordes först i oktober 2004. Vid utgrävningen av en lerfylld, stor kalkstensgrotta, Liang Bua, på norra delen av ön fann man ett nära nog komplett, 18 000 år gammalt skelett, inklusive ett kranium, som bedömdes komma från en kvinnlig individ av en hittills okänd människoart. Forskarna fann senare skelettdelar från ytterligare minst sju individer. Fynden tyder på att dessa individer var kortvuxna, ca 1 m höga, hade små huvuden, ungefär i storlek av en grapefrukt, samt en kroppsvikt av ca 25 kg.” (Nationalencyklopedin)
Kraniets form och storlek har varit ett mått på artens intelligens. Enligt Charles Darwin var kvinnornas hjärnor mindre än männens och detta har säkert rättat många moderna kvinnor. Han menar att kvinnas kranium var:
”…ett mellanting mellan barnets och den vuxne mannens.
Det är allmänt accepterat att sådana egenskaper som intuition, snabb varseblivning och kanske också imitationsförmåga är mer markerade hos kvinnan än hos mannen; men åtminstone några av dessa drag är också karakteristiska för de lägre stående raserna och är därför rester av ett tidigare stadium i civilisationens utveckling.”
(Darwin 1982, sid. 327, översättning av Berminge, 2002)
Om så är fallet tycker jag att intuition och varseblivningar snarare är några av kvinnans fördelaktiga instinkter att ta skydd för sig själv och sina barn. Männen å andra sidan behåller sina jakt- och krigarinstinkter vilka är inte lika uppskattade idag. Båda exemplen påvisar speciens kamp för överlevnad. Darwins arbete är ovärderlig än idag och hans slutsats om kvinnans hjärna behöver inte tillhöra dåtidens kvinnosyn, utan ett vanligt forskningsfakta i hans iver att göra ytterligare klassifikationer.
Vi ser att hjärnans storlek har varit proportionellt med människans kroppsstorlek under hela dess uppväxt med undantag från neandertal människa som har påvisat en större hjärna till en kortare kropp än homo sapiens. Både män och kvinnor utvecklar var sin intelligens på olika områden genom tiderna och har anpassats till kultur och miljön så pass mycket att idag finns både kvinnor och män representerade i dem flesta yrkesområden. Även kvinnokroppen kan utvecklas nästan till mannens storlek och styrka men det är också känt att kvinnor som tränar hård och regelbundet märker fysiska, psykiska och hormonella förändringar som liknar mer och mer männens naturliga utveckling.

Det finns säkert en tendens att berömma mannen och attribuera honom dem flesta storverken genom historien eftersom kvinnan har fått stå tillbacka och ta det omedelbara ansvaret för barnafödande överlevnad, uppfostran och välbefinnande. Fortfarande är det kvinnan som visar sig bäst lämpad för exempelvis barnomsorg just på grund av hennes moderliga instinkter och hennes mjuka sidor så som omtänksamhet och försiktighet. I frågan om att gå upprätt har kvinnorna själva tänkt ut nya former att förflytta sig och bära sina barn på ryggen medan de använder både bena och händerna för att utföra olika sysslor. Kvinnor har dessutom upptäckt dem flesta säkerhetsanordningar så som säkerhetsbältet och flytvästen. Det är mest kvinnor vi ser cyklande med ett barn framme och ett barn bakom sig på cykelvägarna.
Jag tar avstånd från den så kallade ”Kvinnans nedkomst”, genom att dra en parallell mellan mannens och kvinnans betydelse i familjen och samhället och jämföra dem med händernas och benens betydelse för dagens människa.

Om man vrider och vänder på dessa teorier kan man faktiskt dra slutsatsen att vattenteorin handlar om mannens nedkomst, eftersom teorin spekulerar mycket mer om honornas och ungarnas eventuella utveckling exempelvis genom att påstå att ”Kvinnor anses vara bättre långdistans simmare än män och de tål det kalla vattnet bättre.” Detta anser jag inte vara något direkt belägg för vattenteorin eftersom i dem flesta idrottsgrenar är mannen överlägsna kvinnors prestationer. Idrottstävlingarna håller därför isär kvinnor och män. Det vi måste inse är faktum att kvinnors och män genetiska uppsättningar är olika och ger oss olika förutsättningar sedan beror det givetvis på vilka av dessa förutsättningar vi tar bäst tillvara. Det är också känt att just simmerskor genomgår hormonella rubbningar som skulle minska deras möjlighet att föda barn. Det är också sant att kvinnor lever än idag längre än män men den stödjer varken savann- eller vattenteorin. Det stödjer enbart genuppsättningens olikhet mellan kvinnor och män. Det är möjligt att kvinnors genuppsättning ger längre livslängd för att vara ett mentalt stöd till sina barn.
”Även schimpansungar är psykiskt beroende av sina mödrar långt upp i åren. Jane Goodall berättar hur schimpanspojken Flint bara tynade bort och dog då hans gamla mamma dog när han var 8 år, en ålder då schimpanserna börjar komma in i sin pubertet.”
Alla försök att sträva mot den naturliga evolutionen numera så kallade patriarkatet medför redan idag en mängd nackdelar när det gäller barnens uppväxt. Mödrar tar steget ut i förvärvslivet till allt fler arbetstimmar och svårare arbetsuppgifter och förlorar större delen av närheten till barnet och den välbefinnande känslan av att vara en viktig del i barnens utveckling och fylls istället av skuldkänslor gentemot barnet. Barnet i sin tur förlorar moderns värme och omtänksamhet vilka anses vara mänsklighetens grundläggande faktorer. Barnen förlorar moderns kärlek och uppmärksamhet och växer i en outtalad förvirring vilket leder till ständig ökande självmord bland ungdomar i det moderna samhället.
Ju modernare samhällen desto senare eller mer sällan skaffar kvinnorna barn vilket leder till lägre populationstillväxt. Kvinnornas tappra försök att ta med sig barnen på jobbet har varit ett roligt inslag på visa arbetsplatser som dog ut i förtid.

Dem flesta teorierna förklarar livets uppkomst ur vatten eller en fuktig miljö. Ingenting kan helt motsäga homosapiens utveckling i land och människans sökande efter alla typer av föda i land, i träden, i luften och i vattnet. Om vattenteorin framhåller att människans fettlager i underhuden är en ersättare till pälsen eftersom människan har tagit steget vidare i vattnet skulle det lätt avfärdas eftersom dem flesta amfibiespecier behåller sin päls. Schimpansen var tydligen ett lat djur men fettlagret utgör till viss del en värme och vattenisolering och till vis del energilagring för människans alltmer aktiva liv. Människan har utvecklad pälsen när dem har stigit i land och har tappat den beroende dels på klimat och möjligtvis även svett, dels på grund av nya levnadsformer så som grottor, hyddor, kläder eller kanske till och med kontakten med vattnet för att hålla sig rent.
Fosterbarnets anpassning till vattenmiljön förklaras i vattenteorin med att:
”Alla som sett babysim vet att nyfödda babies är som fiskar i vatten. När man ser simmande spädbarn slås man av det faktum att de är perfekt anpassade till just vatten /…/ I vatten är spädbarnet faktiskt rörligare och friare och bättre anpassat till sin miljö och till sin mamma än den nyfödda schimpansungen är på land tillsammans med sin mamma.”
(Beminge, 2002)
Alla embryos utvecklingsmiljö och därmed även spädbarnets och schimpansens är just vatten. Alla embryon utvecklas på ett liknande sätt och man kan se hur barnets och grodornas och fåglarnas händer och ben liknar varandra och är formade för att klara sig i vattenmiljö.
”Från studier av individens utveckling är det välkänt att det övergångsvis, under embryonalutvecklingen, kan bildas organ som liknar dem hos tidiga föregångare. Hos fyrfotadjuren bildas exempelvis gälbågar liksom hos fiskarna.”
(Nationalencyklopedin)
Dessa perioder markerar människans evolutionsstadier genom historien och stödjer därmed Darwins utvecklingslära.
Själv vet jag inte hur schimpansungen skulle göra om den föddes i vatten, däremot vet vi att spädbarnet kan simma utan svårigheter men jag tror inte att det skulle klara att äta under vatten. Spädbarnet skulle genomgå en evolutionär kräftgång genom att återanpassas till att leva i vatten men så var inte fallet. Savannteorin behöver därför inte anses som en ”evolutionär kräftgång” utan just ett steg vidare i evolutionen att anpassa sig och erövra ett ny miljö- savannen och så småningom hela jorden.

– Jag håller inte med att människa skulle gå lättare i vatten, vattenmotståndet är mycket större när man går i vatten jämfört med när man går på land exempelvis. Människan behöver lära sig på nytt att simma om man inte gör det direkt efter födelsen och fortsätter att öva det åtminstone fram till 2- 3-års ålder.

– Språket kan ha utvecklats mellan hannar och honor, så som mellan honor och ungar eller i vilket annat sammanhang som helst. Det skulle inte förvåna mig om första orden har varit benämningar för olika faror eller kom (hit), mamma, min, din. Honorna kunde ha get namn till sina barn för att urskilja de från andra ungar inom stammen och så vidare.


– Vem hade ansvaret för avkommans försörjning ser jag inte relevant för någon av dessa teorier eftersom det skulle antyda att antingen mannen eller kvinnan har börjat gå upprätt men jag tror att detta skedde samtidigt. Jag kan även tro att man har börjat gå upprätt först för att hålla varandra i handen för att dras i en vis riktning under flykter från rovdjur eller andra faror innan man utvecklade språket, hålla ungarna nära sig på vägen och så småningom för att använda händerna till olika typer av arbeten inklusive spjut skjutning.
”Då man numer börjar anse att även valar och delfiner strider om makt och rang och om att få para honorna, kanske vi närmar oss den dagen då vattenteorin blir tagen på allvar av alltfler och med tiden de flesta.”
(Berminge, 2002)
Det starkaste argumentet mot vattenteorin hittar jag i det faktum att största delen av jordens yta är täkt av vatten men vi föredrar att förflytta oss på land och numera även i luften. De är välkänt att de flesta människor drömmer om att få flyga av egen kraft. De flesta människorna älskar vattnet, vill gärna bo vid havet eller sjöar men ingen vill leva i vatten.



Slutsatser:
Savannteorin kan inte falla platt på grund av vem av hannen eller honan som utvecklade först griphanden med den motställda tummen eller den upprätta gången, språket eller själva ansvaret för försörjningen. Den motställda tummen kan lika gärna ha utvecklats, av honorna för att lättare gripa tag i parasiterna som satt fast i ungarnas hud under pälsen eller vid fruktplockning, innan själva gåendet. Men det förhindrade inte mannen eller kvinnan att tillverka och använda redskap för antingen jakt, fiske eller jordbruk. Om hannen inte kom tillbacka med något kött eller fisk, eller helt enkelt dött under jakten eller ute på havet så hade kvinnorna säkert alltid en plan ”B” i frågan om försörjning.

Vattenteorin finner inte något fossila stöd men det är fult möjligt att en del apförfäder hade börjat stå och gå i vatten. De var tvungna att resa up sig för att kunna andas medan vatten blev allt djupare. Sedan kan vi inte påstå att alla människor skulle härstamma från vattenapan eftersom många människor är reda för vatten och visa till och med drunknar.
Klimat förhållandena måste ha delat våra ap-förfäder över dem fyra vädersträcken och vi har utvecklat ungefär samma färdigheter och olika utseende i olika miljöer.


Om påståendet att ”stora hjärnor” har något att göra med ”homo sapiens hjälplöshet” i savannteorin vill jag hävda att utvecklingen har bidragit till att människan lever längre än dem flesta djurarterna och det är därför inte alls konstigt att människobarnet behöver längst tid nära föräldrarna att utveckla sin fysiska, psykiska och intellektuella styrka. Katten är fullvuxet vid ett år, men lever i genomsnitt 15 år.
Jag tror att stora hjärnor snarare har utvecklats för att dem har lagrat in alla intrycken / ur- minnena sedan ur- cellens tid som en hård disk och tar fram dem i olika sammanhang bland annat till simning. Det är kanske därför vi uppfattar att vi aldrig använder vår hjärna till 100 %, där skall finnas lagringsminne och väldigt arbetsminne. Varje individ vet själv hur svårt det är att tänka på en ända sak, idéerna kommer och går med ljusets hastighet. Den stora hjärnan behövs alltså för att underlätta människans ökade tankeverksamhet i strävan för ett alltbättre och långvarigare liv.

Mina Spekulationer
Till sist börjar jag tro att det kan finnas flera parallella evolutioner:
Klimat förhållandena måste ha delat våra ap-förfäder över dem fyra vädersträcken och vi har utvecklat ungefär samma färdigheter i olika miljöer, vilken förklarar även utseendemångfalden bland människor.
Med tanke på universums väldiga historia och vårt korta liv kan jag tro att vi är förprogrammerade varelser eller utgör någon annans civilisations experiment.
Livet på jorden kan jag jämföra med en slags kedjereaktion med tillhörande mutationer.
Vår planet utgör endast en slags mikroklimat till i universum.




Källförtäckning:
http://www.aquaticape.org/hardy.html
http://www.kebi.se/kvinnan/
http://www.literature.org/authors/darwin-charles/the-origin-of-species-6th-edition/
http://www.ne.se